|
Historik om
Skåne-Blekinge Taxklubb 12 år dröjde det innan initiativet togs ut i landet och det började här i Skåne. Det var herrarna Harry Fossenius, Gunnar Nordqvist och Malcolm Wallerstedt. De skickade ut ett upprop till 20 tänkbara intressenter varav 14 kom till ett möte på restaurang Palladium i Malmö den 15 jan 1954. Brevet hade följande ingress: "I kynologiska kretsar har Skåne länge betecknats som en taxprovins och det är förklarligt, ty stora delar av de skånska markerna passa utomordentligt väl för jakt med taxar. Såväl bland yrkesjägarna som bland oss andra har därför taxen med all rätt haft sina trogna anhängare, liksom den överallt både i stad och på landet haft lätt att vinna vänner och entusiaster även i sin egenskap av utomordentligt tilltalande sällskapshund". En av de då närvarande måste ha varit Harry Johnsson. Vid det mötet diskuterades bl. a ekonomi och att man skulle vara en underavdelning till Svenska Taxklubben. Man beslöt tillsätta en interimsstyrelse bestående av herrarna Fossenius, Nordqvist och Wallerstedt. Dessa fick i uppdrag att förhandla med SvTk. Den 19 juni 1954 bildades Skånska Taxklubben vid ett sammanträde i Fulltofta. Man antog då SvTk: s stadgar för lokala avdelningar. Till ordförande för klubben valdes advokat Harry Fossenius, Malmö. Klubben var aktiv från början och arrangerade redan första året, framförhållningen behövde inte vara så lång på den tiden, två grytprov (det ena var bestämt sedan tidigare) och ett drevprov, riksprov. Totalt startade 35 taxar på grytproven och 31 på drevproven. Medlemstalet var vid årets slut 61 st. Följande år ökade antal startande hundar på grytprov medan drevprovsstarterna låg kvar på ungefär samma nivå. En utställning på Frostavallen arrangerades –55 med 42 startande taxar. Till SvTk: s årsmöte –55 förelåg en motion från Skåne om att inrätta drevanlags- och spårprov. Skånska Taxklubben uppmanades att arrangera ett inofficiellt försöksprov. Detta skedde den 11 sept. på Vrams Gunnarstorp under kaptenen Ulf Kallings ledning. 1956 beslöts av SvTk att verksamhetsområdet även skulle omfatta Blekinge län. Det dröjde många år innan vi ändrade vårt namn till nuvarande Skåne-Blekinge Taxklubb. 1957 startade 11 på spårprov, 66 på grytprov, 43 på drevprov och 42 på utställning. 1958 fladdrade det lite då återbäringen från SvTk sänktes till hälften utan remissförfarande. På årsmöte 1959 överlämnade Harry Johnsson den ordförandeklubba som fortfarande används. Det finns ett antal namn som dyker upp efter hand: Harry Johnsson som redan är nämnd, revisorsuppleant och i valberedningen –54, senare flerårig styrelseledamot, Nils Palmborg, sekreterare under många år, Enock Nilsson, suppleant i styrelsen -54, Ulf Kalling suppl. – 55, vice ordf. –57, ordförande –60, Hugo Samuelsson, justerare vid årsmötet –57, revisorsuppl. –62, K – A Tiljander, -63, Nils-Erik Åhmansson nuvarande ordf. i SKK kom med i styrelsen –65, Ingmar Nordborg, -64, osv. osv. Ett namn som så småningom dyker upp är Allan Mårtensson, sekr. under många år och orsaken till att undetecknad är engagerad i Taxklubben i dag. Han var uppfödare av den tax jag började jaga med, Lady, stammodern till Drives kennel. Ur ett protokoll från den 5/5 –65 kan man bl. a läsa: " Beslöts föreslå följande till domaraspiranter vid höstens drevprov: kronojägaren Liss Gustafsson, konservator Harry Johnsson, kronojägaren Curt Strömberg m fl. Som kuriosa kan nämnas att lokalavdelning 1962 på förfrågan från en person om att få gå domarelev vid en utställning hade möjligheten att säga nej. En annan kurios detalj är att man 1966 på försök skulle använda bärbara radioapparater vid Trolleholmsprovet. Som jag hoppas att ni förstått har verksamheten och användandet av våra taxar förändrats ganska radikalt under dessa 50 år. Gryttaxarna har i stort försvunnit, taxens som drivande hund i Skåne är inte lika populär som den var för ca 15-20 år sedan. Som mest hade vi ca 90 anmälningar till vårt ordinarie drevprov, förra året var det 23. På utställningssidan ser det nästa likadant ut. Nu har vi två utställningar, för några år sedan var det tre. I regel klarar vi oss med en domare men vi behövde som mest tre. Nu är det inte meningen att vi ska sprida dysterhet utan hoppas att vi kan vända kurvorna uppåt och att vi inte fastnar i att så som vi använder taxen i dag måste vi göra om 50 år. Historien har visat att den är föränderlig, det är upp till oss själva att våga. Henrik Barnekow |